Svar från miljöminister Lena Ek

REGERINGSKANSLIET

Miljödepartementet

Miljöministern

M2013/2657/Brev

Hej SA13B,

Tack för ert mejl och era synpunkter på regeringens rovdjursproposition.

                            

Sverige har i modern tid aldrig haft så stora rovdjursstammar som idag, med en särskilt stark tillväxt de senaste fem åren. Det är ett kvitto på att arbetet med att vårda och bevara den biologiska mångfalden lyckats. Regeringen bedömer att våra fem stora rovdjur har nått gynnsam bevarandestatus (GyBS), och i propositionen motiverar regeringen detta ställningstagande i väl utvecklade resonemang. Rovdjursutredningarna bedömde 2007 och 2011 att björn, lodjur och kungsörn redan har uppnått gynnsam bevarandestatus. Naturvårdsverket har i sin rapportering till EU i juni 2013 sagt att björn och lodjur har gynnsam bevarandestatus. Regeringen delar Naturvårdsverkets uppfattning och anser mot bakgrund av den senaste utvecklingen att även järv och varg nu har uppnått gynnsam bevarandestatus.

I propositionen föreslår regeringen ett övergripande och långsiktigt mål för rovdjurspolitiken som innebär att varg, björn, järv, lodjur och kungsörn i Sverige ska uppnå och bibehålla gynnsam bevarandestatus, samtidigt som tamdjurshållning inte påtagligt försvåras och socioekonomisk hänsyn tas. I propositionen föreslås också bland annat referensvärden för populationsstorlek. Referensvärdena anges som ett intervall. För vargen är intervallet 170-270 djur. Enligt förslaget är det Naturvårdsverkets uppgift att fastställa ett referensvärde för gynnsam bevarandestatus i det angivna intervallet. Det handlar inte om att fastställa ett tak för stammarna. En sådan lösning är inte förenlig med reglerna i EU:s Art- och Habitatdirektiv. Gynnsam bevarandestatus anger vilken nivå på stammen som krävs för att den ska vara långsiktigt livskraftig. Det centrala är att förvaltningen styrs så att GyBS-nivån inte underskrids. Men vi säger också i propositionen att koncentrationen av varg i olika delar av landet måste bli mindre, vilket förvaltningen måste ta hänsyn till. Det är ett för högt samlat rovdjurstryck i vissa delar av landet, och det måste förvaltningen bidra till att dämpa. Det finns redan idag fler vargar i Sverige än så - det är upp till de som ansvarar för förvaltningen att arbeta utifrån denna inriktning i en takt och en omfattning som gör att vargstammen upprätthåller GyBS och är i enlighet med EU:s direktiv.

Många har också tolkat propositionen som att regeringen vill införa licensjakt på kungsörn. Det vill vi inte. Något sådant förslag finns inte i propositionen.

Anledningen till att regeringen valt att ange referensvärdena som ett intervall är att det medger ett utrymme för adaptiv regional avvägning i arbetet med förvaltningen. Intervallet ska ligga till grund för hur stammarna förvaltas utifrån deras utveckling från ett år till ett annat och beroende på hur fördelningen av stammarna ser ut i olika län. Intervallet ger också ett utrymme för myndigheterna att utöva en samförvaltning av rovdjursarterna. Det finns en unik förekomst i Sverige av så många olika rovdjur inom samma land och ibland inom samma län. Då måste också förvaltningen kunna vara adaptiv - flexibel - och rymma olika socioekonomiska överväganden, vilket är enklare att göra om det nationella målet uttrycks som intervall snarare än en exakt siffra.

Det finns inga förslag i propositionen om hur många djur som måste tas bort inom ett visst antal år. Det finns heller inte några förslag i propositionen som syftar till att förändra skyddet av våra rovdjur. All jakt i Sverige måste även i fortsättningen bedrivas i enlighet med vårt regelverk och våra internationella åtaganden.

Vargstammens genetik har tydligt förbättras de senaste åren enligt SKANDULV (Det Skandinaviska Vargforskningsprojektet). Den genetiska statusen kommer att förbättras ytterligare de närmaste åren till följd av de många avkommorna till de två finsk-ryska vargar som invandrade 2006 och 2007. Liksom det par som flyttades från Tornedalen till Tiveden nu i vintras, som har etablerat sig där och fått minst tre, sannolikt fler, valpar i vår.

I EU-kommissionens riktlinjer för förvaltning av stora rovdjur på populationsnivå anges att ett av kriterierna för att en population ska anses ha uppnått gynnsam bevarandestatus är att det finns förbindelse mellan populationer om minst en invandrare per generation. För vargar innebär det minst en invandrad varg som reproducerar sig per femårsperiod. Sedan 2002 har i genomsnitt 1,7 vargar invandrat eller flyttats och reproducerat sig räknat i femårsperioder. Under de senaste fem åren har fyra vargar invandrat eller flyttats och reproducerat sig. Stammen mår således mycket bättre än tidigare, och prognoserna som görs för de kommande åren - utifrån det färska vetenskapliga underlag som finns - ser ljusa ut.

I propositionen betonas att det är viktigt att fortsätta ansträngningarna för att förbättra vargens genetiska status. Men det kommer an på ansvariga myndigheter att avgöra hur detta arbete ska bedrivas. Därför föreskrivs ingen fortsättning av valputsättningsprojektet när det tar slut kommande år, eller att ett specifikt antal vuxna vargar ska sättas ut i landet inom en viss tid. Det är upp till förvaltningsansvariga att själva välja sina metoder för att stärka genetiken, liksom vilken omfattning arbetet ska ha.

Med vänlig hälsning

Lena Ek